ensamheten smyger fram endå. även fast jag inte vill. så kommer känslan i magen. känslan av att jag inte betyder något mer. att jag inte har något värde. jag har några riktiga vänner. men dom andra var bara vänner på låssas. vissa svek. vissa sticker ifrån mig. står ensam kvar endå. letar efter en utväg. men ingen visar vägen. kollar upp mot himmlen. men faller ner. saknar stunderna. saknar minnerna. saknar allt. saknar mitt liv. jo visst, ibland kan jag skratta. men ingen vet egentligen, hur jag känner. att leva en dag utan dig är det värsta som någonsin har hänt. vet inte, vill inte ge upp. vill fortsätta kämpa. men ingenting blir bra. vad jag en gör. allt blir fel. vill ta mig tillbaks, tillbaks till den jag är. men ingen vill hjälpa mig. jag har en stark känsla inombords, som ingen förstår sig på. bara jag. vill vinna det här. även fast det ser mörkt ut just nu, så vill jag lita på känslan. att hamna på botten, och ta sig upp igen. det är inte enkelt. vill stå på båda benen. jag tillhör inte denna värld. vem är jag? för jag vet inte om det. jag har gjort mycket fel på sistonde. jag börjar tappa kraften. jag kollar ner mot backen. jag vill kunna tro på dig.. att må så här, det är kasst. att en enda önska är att kunna leva som er.. att kunna skratta som er. hatar mina tankar som aldrig släpper det som var.

.. hjälp mig, snälla.